Hjärnkraft Halland

Hjärnkraft upplever alltför ofta att den dagliga verksamheten handlar om sysselsättning för att den enskilda ska ha något att göra. För personer med förvärvade hjärnskador är det emellertid viktigt att den dagliga verksamheten består av långvarig och målinriktad träning som bidrar till personlig utveckling och ökad livskvalitet.

LSS (om man tillhör personkrets 1 och 2) ska omfatta daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. Lagen säger att:

• Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes medbestämmanderätt och integritet.
  
  
• Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.
• Insatsen ska vara lättillgänglig och anpassas till mottagarens individuella behov och stärka den enskildes förmåga att leva ett självständigt liv.
• Den enskilde ska genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor.

Lagen om personlig assistans trädde i kraft 1 januari 1994. Den kallas LSS - lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och handläggs och finansieras av kommunen.

Lagen har på ett avgörande sätt ökat delaktigheten, jämlikheten och därmed livskvaliteten för svårt funktionshindrade. Personlig assistans kan för den skadade innebära en länk ut till gemenskapen i samhället. Osynliga funktionshinder kan i likhet med fysiska funktionshinder innebära mycket omfattande handikapp som gör att den skadade inte klarar sin dagliga livsföring utan stöd och hjälpinsatser.

LASS - lagen om assistansersättning gäller när assistansersättningen överstiger 20 timmar i veckan. Ersättningen är statlig och handläggs av Försäkrings-kassan.

Målsättningen med lagen är att den enskilde ska ha möjlighet att leva som alla andra.

Hjärnkrafts policy

Personer med förvärvade hjärnskador som har behov av personlig assistans ska beviljas stödinsatsen oavsett om de har fysiska eller kognitiva funktionshinder.

För den person som har LSS-insatser ska också ha en individuell plan upprättas.

Personer med rätt att få insatser enligt LSS-lagen kan delas in i tre olika personkretsar, de är:

1. Personer med utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd.

2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder.

3. Personer med varaktiga, fysiska eller psykiska funktionshinder och med ett omfattande behov av stöd och service.

 

Den mest lämpliga boendeformen ser olika ut beroende på individen och dess förutsättningar. Boendet ska bygga på den enskildes inflytande och delaktighet och vara individuellt anpassat utifrån den enskildes behov. Det kan variera mellan gruppboende, eget boende med personliga assistenter, boende med familjen eller någon form av blandning av samtliga dessa boendeformer.

Hjärnkraft anser att det är en mänsklig rättighet att bo i eget boende om den skadade vill det. Vuxna "barn" får inte bli tvingade att bo hos sina föräldrar om de inte vill det.

Kommunen där Du bor ska utarbeta bostadsprogram för personer med förvärvad hjärnskada.

 

Med god rehabilitering kan en del funktioner återerövras - även om inte själva skadan går att "reparera". Alla skadade kan bli bättre, ingen är så skadad att uttrycket inte rehabiliteringsbar går att använda. Förhoppningsvis är och förblir uttrycket förpassat till det förgångna. Rehabiliteringsprocessen är ofta lång och komplicerad och det är viktigt att all rehabilitering är individuellt utformad.

Med rehabilitering avser Hjärnkraft:

Samordnade, allsidiga, långsiktiga och kontinuerligt återkommande insatser från olika kompetensområden och verksamheter. Detta ska göra det möjligt för personer med nedsatta eller förlorade förmågor och funktioner efter förvärvad hjärnskada. Att återfå bästa möjliga funktionsförmåga, samt fysisk och psykisk välbefinnande. Medicinska, psykologiska, pedagogiska, sociala och tekniska insatser ska kombineras utifrån den enskildes behov, förutsättningar och intressen.

Målsättningen med rehabilitering är att ge högsta möjliga livskvalitet. Livskvalitet kan bara värderas av den skadade själv.

Begreppen rehabilitering och habilitering förväxlas ofta. Rehabilitering innebär att återställa förlorad förmåga, habilitering innebär att utveckla ny förmåga och bibehålla den.

 

Vid en hjärnskada måste omhändertagandet ske snabbt och på ett kompetent sätt. Det tidiga omhändertagandet på olycksplatsen, transporten in till sjukhus, det medicinska handläggandet, d v s snabb och korrekt diagnostik. Att rätt insatser sätts in för att undvika ett förvärrande av skadorna är av största vikt likväl som att en intensiv rehabilitering sätts igång omgående efter den akuta vården.

Särskilda riktlinjer bör utarbetas för omhändertagandet, särskilt i de delar av landet där avstånden försvårar den snabba och kvalificerade vården.

Kvarstående funktionshinder vid "lättare" hjärnskador kan i många fall undvikas under förutsättning att de upptäcks och behandlas i tid.

Det är viktigt att stimulering/rehabilitering sätts in på ett tidigt stadium. Att prata - att läsa - att spela musik, har ofta stor betydelse för den skadade.

Om inte nödvändig kompetens finns inom det egna sjukvårdsområdet är man skyldig att skicka patienten till det område som kan erbjuda den bästa sjukvården och rehabiliteringen, alternativt inhämta kompetensen.

Över 20 000 människor får hjärnskador varje år i Sverige. 80 procent är lätta, 10 procent måttligt svåra och resterande 10 procent är allvarliga skallskador.

Därutöver finns ett stort mörkertal för skador av lättare karaktär som inte registreras. Mellan 800 och 900 människor avlider årligen. De allra flesta är män oavsett om man räknar antalet skadade eller antalet dödade. Jämförs statistiken för kvinnor och män i förhållande till ålder dominerar män i alla åldersgrupper.

Det akuta omhändertagandet räddar livet på allt fler skadade, genom ökad kunskap om hur man stabiliserar och minimerar skadorna. Vården på sjukhuset är bra och kvalificerad. Men det är utanför sjukhuset när andra huvudmän ska ta ansvar för den fortsatta rehabiliteringen som problemen ofta uppstår. Många får inte den rehabilitering de behöver för att kunna leva ett så bra liv som möjligt.

En hjärnskada innebär omfattande rehabilitering lång tid efter skadan. Även om man blir bättre och bättre så är ofta rehabiliteringen livslång.

Vad är en förvärvad hjärnskada?

Hjärnskadan är inte medfödd, utan är orsakad av ett yttre våld mot skallen, en s k traumatisk hjärnskada. En vanlig skadeorsak är trafikolyckor, fall, misshandel etc.

Skadan kan också orsakas av sjukdom. Stroke, virus, tumörer, aneurysm etc.

Vilka skador kan den ge?

Motoriska skador
svårt att styra rörelser
spasmer
afasi
förlamningar

Kognitiva skador
dåligt närminne
svårt att planera
initiativförmågan blir sämre
svårt att lära in
svårt att ta in information

Personer med förvärvade hjärnskador skiljer sig från personer med utvecklingsstörning. De har fått sitt ”pussel” sönderslaget och för att de ska utvecklas måste de få hjälp att återställa pusslet medan personer med utvecklingsstörning behöver hjälp att bygga ett ”pussel” från början.

Alla hjärnskador är olika, alla människor är olika, förutsättningarna är olika, därför är det väldigt svårt att förutsäga följderna för den enskilda individen!

-Det akuta omhändertagandet ska ske snabbt och med hög kompetens.

- En kontaktperson - samordnare - ska finnas med under hela akut- och rehabiliteringsperioden. En individuell vård och rehabiliteringsplan ska upprättas som kontinuerligt följs upp och revideras.

- Lättare hjärnskador ska följas upp för att upptäcka följdskador.

- De närstående betyder mycket för en lyckad rehabilitering och ska ingå i teamet kring den skadade. Anhöriga ska informeras fortlöpande under hela rehabiliteringsprocessen.

- Den skadade och dennes anhöriga ska ges hjälp i krisbearbetning och få stöd till att anpassa sig till den nya situationen.

- Skadade och anhöriga ska ges kunskap om hur sexualiteten kan påverkas.

- Insatser måste göras för att bevara det sociala nätverket både för den skadade och de anhöriga.

- Anhöriga ses som en resurs och samverkanspart i rehabiliteringen.

Föreningens huvuduppgifter

• Påverka, uppvakta, och bevaka politiker och tjänstemän verksamma inom vårt område.
• Stötta, ge råd och tips till skadade och deras anhöriga och närstående.
• Erfarenhetsutbyte - att hjälpa till och sammanföra personer exempelvis "erfarna" skadade/anhöriga med "oerfarna" skadade/anhöriga.
• Informera allmänhet och skakade/anhöriga om hjärnskador.
• Bedriva opinionsbildning i samhället, skapa attitydförändringar.
• Anordna konferenser, seminarier och utbildningar både för medlemmar och personal som arbetar inom området.
• Social verksamhet för sina medlemmar exempelvis resor, utflykter, bio och teater.
  
  

Bildandet av Hjärnkraft
Föreningen Hjärnkraft bildades 1988 av föräldrarna till en flicka som blev hjärnskadad vid en trafikolycka 1987. De möttes av stor okunskap i vården och begreppet icke rehabiliteringsbar var allmänt vedertaget. Det fanns inte heller någon etablerad handikapporganisation som ville ta sig an gruppens särskilda behov.

Internationella erfarenheter på området talade däremot om att hjärnskaderehabilitering alltid var möjlig, något som vid den tidpunkten inte var vedertaget i Sverige.

 

Förbundet består av 15 länsföreningar och nio lokalföreningar. Hjärnkraft är medlem i Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) Brain Injured and Families (BIF), Folkspel, Svensk Förening för Neuropsykologi och samarbetar med Arbetarnas Bildningsförbund (ABF). Förbundet står under kontroll av SFI (Stiftelsen för insamlingskontroll).

Medlemstidningen Hjärnkraft kommer ut fyra gånger per år.

Förbundsstyrelsen består av elva ledamöter. Styrelsen väljs vid förbundsstämman på två år. Förbundsordförande heter Gun-Britt Kristianson

Välkommen till Hjärnkraft Hallands nya blogg!

Här kommer du att hitta fakta om föreningen, information om vad vi sysslar med och kommande aktiviteter under året!

Hitta rätt genom att navigera i de olika kategorierna.

Har du frågor är du jättevälkommen att kontakta oss på:

[email protected]

Med vänliga hälsningar
Styrelsen